Nu när vi landat i den svenska vardagen igen kan det vara på sin plats med en liten rapport från helgens Dragonmeetbesök i London. Fria Ligan gjorde internationell debut med en hel delegation av närmast olympisk storlek. Förutom vi fyra ligister hade vi även Kikku och Dante med oss, och på lördagen anslöt Peter Larsson från Bryssel.

Fredag

Hungriga och småtrötta landade vi på Heathrow och lade snabbt beslag på en taxi för transport in till Earl’s Court i västra London. Vi hade bokat bord på en rekommenderad gourmetpub men efter som Christian insisterade på att vi behövde fräscha upp oss, checkade vi in på hotellet och installerade vi oss snabbt i våra dubbelrum. När vi en stund senare, och väldigt utsvultna, nådde puben visade det sig att de hade stängt köket eftersom det var en ”slow friday”. Det skulle visa sig vara det första järtecknet i en helg som gick i den förvirrade servicens tecken. Det hela slutade dock lyckligt då vi hittade en restaurang där vi serverades rediga biffar och (till Dantes förfäran) blaskig Perroni.

Lördag

Dagen D.  Dragonmeetdagen. Domedagen. Ja, ni förstår. Det var med viss bävan vi tog oss till det stora ILEC Convention Centre för att lansera Mutant på engelska för första gången. Väl på plats började problemen som visade sig vara ett tema för dagen. Tärningar, kort och kartor fanns på plats och staplades prydligt upp, men var hade spelböckerna tagit vägen? En lång väntan tog sin början, det visade sig att speditionsföretaget hade förlorat kontakt med föraren till lastbilen som fraktade alla Mutant Year Zero-böcker, så ingen visste var han och böckerna tagit vägen. Timmarna gick. Allt mer desperata telefonsamtal ringdes och frustrationen steg. Skulle lanseringen sluta i totalfiasko?

Sett från den ljusa sidan fick vi ordentligt med tid att utforska själva mässan, och det var en riktigt trevlig upplevelse. Jämfört med svenska spelkonvent kändes Dragonmeet som en mer professionell och modern historia. Rymliga konferenslokaler, bra logistik och inte minst en riktig engelsk pub en trappa upp, gjorde under för att bota den klassiska konventskoman. Över dagen fick vi också sällskap av Peter Larsson som anslöt med tåget från Bryssel. Peter har hjälpt oss med flera projekt tidigare och visade sig vara en väldigt trevlig person att hänga med. Tyvärr hade vi oturen hamna på västra Londons sämsta pub över lunchen och det dröjde nästan två timmar innan ett gäng degiga och halvkalla fish & chips serverades. Inte helgens höjdpunkt.

Tomas passade dessutom på att spelleda två riktigt lyckade demopass med nyfikna deltagare. Det var den särskilda zonsektorn For A Mouthful of Water som spelades och både stämning och inlevelse vid demobordet var riktigt hög.

Så till slut, vid tretiden på eftermiddagen, dök böckerna upp och lanseringen kunde börja på riktigt. Snart var det full rulle vid vårt bord och det var inte utan att en viss lättnad infann sig. Nu var Mutant Year Zero på riktigt!

Vid sjutiden började utställarna packa ihop sina pinaler och så även vi. Efter en välförtjänt kort vila på hotellet gav vi oss av i samlad trupp till en riktigt bra restaurang och firade släppet med god mat och riktig öl. Nöjda, mätta och matkomiga pallrade vi oss tillbaka till hotellet där undertecknad satt och bläddrade i den riktigt fina Mutant Year Zero-boken, lukten av en nytryckt bok är bland det finaste som finns.

Söndag

Sista dagen var inte mycket att skriva hem om. Efter en lång frukost begav vi oss till flygplatsen med marginal som passade en frikyrklig scouttrupp. Det kanske var tur eftersom en tredjedel av Ligans delegation i ett anfall av spontanitet kastade sig av tunnelbanan varpå gänget splittrades och stor förvirring uppstod. Det hela slutade lyckligt med en öl på Heathrow och sedan en trevlig flygning hem till Stockholm.