To provide the best experiences, we use technologies like cookies to store and/or access device information. Consenting to these technologies will allow us to process data such as browsing behavior or unique IDs on this site. Not consenting or withdrawing consent, may adversely affect certain features and functions.
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.
The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
I morgon tisdag spelar vi in nästa avsnitt av Signaler från Zonen. Temat är muterade djur (hint hint) och antropomorfa djur i största allmänhet. Vi vill höra era erfarenheter, tips och tankar! Vilka minnesvärda muterade djur har du spelat? Vad skiljer mellan att spela djur och att spela människa – eller andra fantasiraser i rollspel? Går det att ta talande djur helt på allvar? Om inte, är det bra eller dåligt? Gör din röst hörd här i kommentarsfältet!
Mitt forsta rollspelsminne ar den muterade mungon Jim. Som manga andra ville jag spela en av illustrationerna i Mutant 1. Dessutom minns jag tydligt att han var inspirerade av Rikki tikki tavi i Djungelboken.
Det roliga med att spela djur ar att man kan blanda in djuriska beteenden; revirtankande, flockmentalitet, fight or flight och jaktinstinkt. Pa sa satt har antropomorfer mycket mer djup an de flesta fantastikfolkslag – det ar ett satt att leka med foreteelser som finns i verkligheten och i oss sjalva. Det enda jag kan tanka som har lika mycket tematisk potential ar robotar (som en bild av det moderna, rationaliserade maskinsamhallet).
Det är lika bra att det finns humor med när man gestaltar andra raser/arter än människan i rollspel. Problemet är att det är svårt att gestalta något som inte utgår ur en själv. Skådespelare pratar ofta om det att man tolka rollen utifrån sin egen person. Här i är hela problemet med att spela andra raser/arter, vi som gör det är människor och där är det lätt att andra raser endast blir en variant på människa som har lite kola förhöjda värden. Här blir det skönt med muterade djur, för de går ändå inte att ta på allvar. Det gör inget att det blir lite löjligt och humorn kan fylla ut det område upplevs icke trovärdigt, där ofta en ”serviös” rollspelsprestaion av en annan ras går bet.
Jag har spelat antropomorfa djur men väl andra raser (som arter brukar kallas inom genren) och egentligen är det inte lättare eller svårare än att gestalta människoroller men risken finns alltid när man rollspelar att man förenklar för mycket. Karaktären reduceras till det för rasen typiska och individuella skillnader inom arten går förlorade (dessa borde vara lika stora som för människor för att det ska bli trovärdigt). Att spela ett djur och bara fokusera på instinkter är som att spela en Tolkiendvärg och bara muttra. Det blir stereotypt, platt och tråkigt förenklat och spelar man inte med tema humor, tycker jag inte att det funkar. Ja, artspecifika saker ska synas för stämning och känsla men då får man också kunna svara på vad som är arttypiskt med att spela en människoroll.
/Max
Jag körde mutant och spelade någon narkoleptisk matrix-katt (jag lyckas fumla så att jag sov igenom största delen av äventyret. Och avslutade med att teleportera in mig själv och en bomb in i de ondas flyende skepp, dra mina två uzis och sedan däcka innan jag hann teleportera mig tillbaka). Under sessionen märktes ingen skillnad på mutanter förutom deras specialegenskaper. Och jag tror att ifall man uppskattar djuriska egenskaper kan man med backstory lägga till flock mentalitet etc. på vanliga människor.
Men vissa saker blir ju unika som samspel, hund och katt etc tror jag skulle vara intressant, ”a passive aggressive love story”.
Summa sumarum är att det blir vad man gör det till, mycket hänger på spelarna, däremot tror jag inte att det behöver vara negativt att djurmutanter inte märks av, dvs vi är muterade apor men vi käkar ju inte bananer och klättrar upp i träd så fort vi får en chans.
Så förutsatt att det inte sabbar stämningen (blir oseriöst) för någon tycker jag det är ett välkommet element som erbjuder möjlighet till spel.
På mitt första rollspelsmöte någonsin spelade jag en fisförnäm groda vid namn Svante Gröön af Boll. Jag blev inspirerad av bilder på djur i hög hatt och frack, så som Peckwickklubbens medlemmar i Undergångens Arvtagare. Det hela var förstås lite löjligt och komiskt menat, inte något som borde passa in i hårda mutantvärlden. Men faktum är att jag fortsatte att spela med Svante ett bra tag framöver och han kunde minsann vara både tuff och dramatisk, även om han hette Gröön af Boll. Ett bevis på att det viktigaste med rollspel är inlevelsen. Även om Svante var komisk från början kändes han som en verklig del av spelvärlden och det gjorde att jag inte hade några som helst problem att engagera mig i hans välbefinnande.
För mig är det djurmutanter det som gör Mutant till Mutant. Det skall helst vara djur som finns i den nordiska faunan; björnar, älgar och mårddjur är mina favoriter. Visst, det är svårt att ha med djurmutanter utan att få en liten glimt i ögat. Allt med dem för ju tankarna till fabler och sagor. Men detta ser jag inte som något problem. I År Nolls brutala värld kommer det plötsligt en vit kanin med skrotspjut springandes emot dig. Visst, du kanske drar på smilgroparna, men i nästa sekund är du död om du inte tar kaninjäveln på allvar! 🙂
Har inte spelat muterat djur på väldigt länge, men som jag minns det spelade vi mest utefter de egenskaper djuren hade. Stor/liten, snabb/långsam, falkögd/mullvadssynt osv. Det tyckte vi var coolt nog då.
I dag skulle jag nog åtminstone försöka dra lite på vad jag uppfattar som djurets egenskaper. Jag gjorde till exempel en älg till MUA som jag hade tänkt skulle vara lite seg och högtravande, med ett (kanske inbillat) adligt ursprung. Tore Manolo af Lingonslänt kom dock aldrig i spel eftersom vi bestämde oss för att köra MÅ0 i stället.
I dag måste jag säga att jag är lite orolig för hur ni ska kunna införliva muterade djur i MÅ0 utan att det blir för komiskt, vilket känns som helt fel känsla i vår MÅ0-kampanj, som bygger mycket på mörker, oro och rädsla. Bilden ovan dämpar inte oron, men det gör min tro på er som spelskapare. Jag tänker så här: Blir det för skojig känsla kan vi ju alltid strunta i FMD eller köra dem i en kampanj med en annan känsla.
Med det sagt: Jag hoppas ni lyckas införliva djuren med bibehållen stämning!
(Tore hade lång stubin, men den som hetsade honom bortom ursinnets brant fick definitivt smaka på hans eldkastare.)
Jag tror inte att det kommer bli några problem. Jag tror faktiskt inte det är önskvärt att helt sopa undan det komiska med djurmutanterna. När jag säger komiskt så menar jag inte att det skall vara höhö med finurliga ordvitsar och sådana skojigheter. Men ta grävlingarna på bilden ovan som exempel; De ser lite charmiga ut, ett gäng grävlingar med roliga mössor. Men de stirrar storögt på något livsfarligt hot som snart kommer att drabba dem med blodigt resultat. De är hungriga och livrädda. De har just trätt in i Zonen för första gången och har ingen aning om var de är. Snacka om mörker, oro och rädsla ; )
Jag ritade en konceptbild och lyckades med hjälp av den ”sälja in” till min spelledare att få spela muterad kålmask. Jag valde de mutationer och defekter som matchade bilden/karaktären och halverade min förflyttning eftersom jag inte hade några ben. Jag minns inte namnet på den här rollpersonen. Det blev inte heller så många äventyr spelade med den. Någonstans insåg vi nog att den funkade sådär bra i Nya Mutants cyberpunkiga seriösa setting…
Oj. Ser fram emot Genlab Alfa med viss vånda. Gillar verkligen Mutant: År Noll, men inslagen av muterade djur och studentikos humor i tidigare inkarnationer av Mutantvärlden har gjort att M0 stöter på visst motstånd i min spelgrupp. För oss kan Genlab Alfa bli modulen där allt faller på plats eller M0s ”jumping the shark moment”.
Kan förstå din vånda! Jag ska inte förekomma morgondagens podcast och kommande diskussioner om Mutant: Genlab Alfa (mer info kommer senare denna vecka), men bara säga: Att djuren får en egen modul betyder A) att de får mer djup och att de blir mer än bara comic relief och B) att man helt sonika kan välja bort dem från sin M0-kampanj om man vill. 🙂
Djur eller inte djur är verkligen en gammal stridsfråga i Mutant, och jag har själv växlat sida flera gånger under årens lopp. 🙂 Men mer om det i morgondagens inspelning. Vi räknar med att släppa avsnittet mot slutet av veckan. Håll koll på bloggen på fredag!
Har ni några planer på hur formatet skall vara på produkten? Box eller bok?
Muterade djur ÄR Mutant, utan djuren så kunde det lika gärna vara Wastelands eller Aftermath man spelade.
Min första djurrollperson i orginalmutant var ankan Steffo som började sin karriär enbart beväpnad med en stor hovtång. Kombinerat med mutationerna osynlighet och hoppförmåga så knep han mången förvånad missdådare i nackskinnet.
Medhåll! Djuren tillför något mycket viktigt till Mutant: det magiska. För mig är mutant är en postapokalyptisk fabel, en mörk och brutal saga. Inte i första hand en realistisk science fiction.
Vill man spela postapokalyps utan detta inslag så är det förstås ens eget val. Men en sak är säker: utan djur, inget Mutant.
Intressant frågeställning. Min känsla är att invånarna i Arken dessvärre inte kommer att behandla de muterade djuren annorlunda än hur vår tid visat att etniska minoriteter behandlas. Eftersom djuren dessutom har ett så uppenbart annorlunda utseende än vad människor – låt gå att de är muterade – har, så gissar jag att risken för fördomar, förakt och ryktesspridning är överhängande (kanske i synnerhet i ljuset av att Arkens invånare får anses vara synnerligen sårbara och mottagliga för den här typen av stämningar; en låg utbildningsnivå och ett sinande matförråd rimmar antagligen inte väl med ett så främmande inslag som en grupp humanoida och sannolikt också beväpnade vargar utanför palissaderna).
Den som tycker att bilden känns ovanligt deprimerande – till och med för att vara Mutant: År Noll – kan kanske finna viss förtröstan i att civilisationen åter kommer att hitta en moralisk kompassriktning att följa, och att tiden för bättring kommer. Om några hundra år kommer ett av nyckelpositionerna i en av det postapokalyptiska Skandinaviens underrättelsetjänster vara bemannad av en björn, och ingen kommer våga ifrågasätta hans auktoritet.
Åtminstone inte öppet.
Kråkor och andra intelligenta fåglar hade ju varit skitcoolt att ha med i M:0 som muterade djur.
Grisar är också en favorit. 😀
Att gestalta djur kan nog vara ganska knepigt men möjligheterna är nästan oändliga.
Kan ju bli ganska roligt om man t.ex. spelar djuren som människor ofta gestaltar djur i sagor.
Intelligenta ugglor, Sluga rävar, Argsinta tjurar osv.
Att svara på det skulle säkert vara en spoiler med stort S, men skulle det gå att ”upplyfta” en vanlig byracka från Arken på något vis, eller är processen för att skapa muterade djur för komplicerad för att bara stoppa in ett stackars kräk i nån fornmackapär, dra i en spak, och sen bara ta emot en nu tvåbent och ytterst förvirrad varelse?
Jag har Planer för min mutants hund, om det märks. 🙂
Underbara minnen! Har spelat ett antal muterade djur under åren men mest minnesvärd är nog ändå Elon. (Uttalas helst på Åstol-Bohuslänska…) en muterad elefant med silverskinn och förmågan osynlig. Sistnämnda hjälper sådär när man är bortåt tre meter lång och 300kg tung……han hade sällskap av en kedjerökande noshörning med enhörningshorn och en panter med vingar-som dock var så tung att han knappt kunde lyfta. Dåliga griporgan hade han också! 😀 Vi gillade sjuk humor i våra Mutant-äventyr men det har ni redan hajat väl…
En annan minnesvärd person var en muterad mullvad som hette Gösta Grävling och som blev mycket förnärmad när hans stamträd ifrågasattes.
Jag hade en muterad hamster vid namn Munte Jäs. Jag var känd för mina fantastiska upptäckarreportage som jag hade fejkat ihop när jag satt och söp i stadens skummare kvarter, vilket ledde till att jag dels ville lämna staden fort, och dels fick en plats i en skara glada utforskare. Jag var väldigt lugn och timid(och salongsberusad), men hade en tendens att flippa ur när jag blev stressad. Hade kindpåsar som en hemmauppfunnen mutation där jag förvarade t ex smörgåsar som folk aldrig ville bli bjudna på. Värt att notera är att tärningarna såg till att jag aldrig lyckades med att förhandla (min högsta färdighet), och bara lyckades träffa med mitt gevär när jag skulle varna eller skadeskjuta(och då träffade jag alltid i huvudet med död som följd).
En stam med muterade delfiner som har skapat en sofistikerad Ark med mycket kultur och många makalösa forskningsframsteg. Kan det vara något att stöta på ute i Zonen! 🙂
När kommer avsnittet upp? 😀
När läggs avsnittet upp?