Hej originalare – Dan Algstrand

Det har blivit dags för den andra delen i vår serie där vi intervjuar våra fantastiskt duktiga frilansare. Den här gången stiftar vi bekantskap med en riktig veteran: Dan ”Dante” Algstrand, originalardemon, forumnestor och skapare av det lilla men naggande goda Dancon-konventet. Dante är också mannen som sett till att Spelet om Morwhayle ser så snyggt ut som det gör.[divider line_type=”Small Line” custom_height=””]

Hej Dante, vad pysslar du egentligen med om dagarna?

Foto: Johan Kannesten

– Jag är originalare på en liten reklambyrå och sitter därmed och gör olika trycksaker dagarna i ända. På grund av att jag är så analretentiv när det gäller detaljer, och ganska bra på att förstå våra skandinaviska grannspråk, får jag göra ganska mycket läkemedelsinformation för Sverige, Norge och Danmark. Men såklart även en del annat. Har du varit i en livsmedelsbutik någon gång under de senaste arton månaderna är sannolikheten att du har sett något jag jobbat på hyfsat hög. En vanlig vecka bollar jag mellan tio och femton olika projekt – så att ta mig an Spelet om Morwhayle utöver det var inte särskilt betungande. Ja, bortsett från inskränkt fritid under en begränsad tid, såklart. Dessutom är jag en av redaktionsmedlemmarna på Rollspel.nu så jag tittar in där lite då och då under dagen och försöker hålla koll på saker och ting.

Ålder?

– Jag fyllde 44 i november.

Vad är ditt första rollspelsminne?

– Mitt första rollspelsminne är att jag hänger med hem till en kompis halvamerikanske kompis och sitter bredvid och kollar när de spelar Advanced Dungeons & Dragons. Då var jag redan frälst på fantasyböcker, så jag tyckte det verkade skitspännande. Sen ägnade jag ett par dagar åt att skriva ett eget »rollspel« (som egentligen var vad vi idag skulle kalla ett äventyr – med lite random regler inslängda här och var) som jag ledde för min sjuårige lillebror. Detta var 1982, och senare på året kom den första versionen av Drakar och Demoner ut i leksakshandeln – och sen var jag fast i ett livslångt rollspelsmissbruk.

Berätta om ditt favoritrollspel och ditt bästa rollspelsminne!

– Oj, knepig fråga. Jag har flera spel som jag håller som favoriter – men som det antingen aldrig blivit av att vi spelat, eller som inte funkat i mina spelgrupper. The Dying Earth RPG (Pelgrane Press) tillhör den förstnämnda kategorin; Mouse Guard (Archaia Studio Press) och Godlike (Arc Dream Publishing) till den andra. Men det spel som faktiskt spelats mest, och som jag dessutom tack och lov gillar, är Dungeons & Dragons 3.x – framför allt i skepnad av Pathfinder (Paizo Publishing). Tidigare i år avslutade vi en episk två år lång hex crawl-kampanj som tog våra rollpersoner från level 1 inkompetenta pajsare till level 14–15 kungar, generaler och spioner som färdades till andra existensplan för att förgöra vårt rikes fiender. Att vår spelledare lagt ner massor av tid och pengar på rekvisita som Dwarven Forge-terräng, minis och annat gjorde såklart sitt till. Och eftersom minnet är kort får den kampanjen även representera det bästa rollspelsminnet. Vuxna karlar som sitter runt ett bord och låtsas flera timmar varannan söndag – märkligt att det kan vara så kul. (Det näst bästa minnet får då bli när jag, 16 år gammal, från självaste Anders Blixt på Äventyrsspel fick ett brev som lät mig veta att en varelse jag hittat på skulle publiceras i Nattens fasor – monsterboken till rollspelet Chock.)

När och hur kom det sig att du började formge rollspel?

– 1999 eller tidigt 2000 hälsade jag på min gamle vän  Magnus Seter på hans arbetsplats – vi skulle väl luncha ihop eller nåt – och där satt då även Peter Bergting. Han visade lite illustrationer han höll på med till en ny version av Drakar och Demoner. Personerna bakom spelet behövde hjälp med formgivning och layout så mitt namn hamnade på något sätt (hur minns jag inte riktigt) hos Theo och Magnus på Riotminds. Sen gjorde jag alla deras produkter fram till och med … öh … sommaren 2004 tror jag det var. Sen tog jag en lång paus från rollspelsformgivandet fram till häromåret då jag fick äran att hjälpa Åsa Roos att formge och layouta hennes pyttelilla, men helt kompletta, Nyckelringsrollspelet. Och nu är det alltså dags igen med Spelet om Morwhayle. Roligt att återigen få jobba med Peter. Att få till ett snyggt spel är ganska lätt med en så rutinerad och skicklig illustratör till hjälp.

Vem eller vad inspirerar dig?

– Oj. Um … lite vad som helst, faktiskt. Det har hänt att köpt en tidskrift bara för att jag tyckt att den har varit snyggt formgiven – vad den handlat om har varit helt sekundärt i sammanhanget. Samma sak med böcker. Jag köpte en fantastisk liten bok förra året: En svensk nyutgåva av John Steinbecks piratroman Blod och Guld (Sjösala förlag), formgiven av Simon Hessler. Den är illustrerad med snitt och stick från den period då boken utspelar sig, och satt med ett tidstypiskt typsnitt – och framför allt är bokens snitt insmorda med tjära så att det doftar träskepp när man läser den! En helt ny förälskelse är också Johan Egerkrans mycket vackra, och lyxigt påkostade Nordiska väsen (B Wahlströms) – präglat och folierat linneband, stadigt gultonat papper, märkband, generöst med luft och Johans mysiga illustrationer som tillåts ta ordentligt med plats.

Vad är det vanligaste formgivningsfelet du ser i rollspelsböcker?

– Rädsla för tomt utrymme. Ofta försöker man klämma in så mycket som möjligt på så liten yta som möjligt och då blir det bara gyttrigt och svårläst. Marginaler, luft runt bilder och generöst radavstånd fyller faktiskt en funktion. Som god tvåa kommer bruket av dåliga gratistypsnitt. Och sen har vi den ständiga oförmågan att skilja på citationstecken (”) och dubbelprimtecken (”), eller att veta när och var bindestreck (-), tankstreck (–) och minus (−) ska användas.

Nämn tre rollspelsböcker med bra formgivning och en kort motivation varför du gillar dem. 

Mouse Guard Boxed Edition för hela alltet: Lådan, boken, häftet, korten, spelledarskärmen, kartbladet, tärningarna och muspjäserna. Lyxigt, välgjort och snyggt! A Thousand and One Nights (Night Sky Games) för väl användande av tvåfärgstryck och Claudia Canginis stämningsfulla illustrationer. Nyaste tillskottet är Dungeons & Drawings – en annorlunda och systemlös liten D&D-inspirerad monsterbok (archdevil till zueglodon) med supermysig design och sypermysiga illustrationer; allt utfört av Blanca Martínez de Rituerto och Joe Sparrow. Sen gillar jag Sarah Robinson som är senior art director för Paizo Publishings Pathfinder-produkter. Jag är kanske inte superförtjust i själva überfantasymanéret, men allt är professionellt och genomarbetat, och hon har sinne för typografi och detaljer och vågar ta ut svängarna lite grann.

Vad är ditt drömprojekt?