Svavelvinter – utan spelledare eller med många
Vi i Ligan testar just nu ett nytt och experimentellt sätt att spela rollspelet Svavelvinter – vi spelar utan SL. Eller snarare, alla är SL. Rollen som SL, eller berättare som det heter i spelet, roterar från scen till scen. En krönika över det hela finns att följa här.
Det hela skulle förstås bli väldigt rörigt om RP var en vanlig grupp äventyrare. I stället fokuserar spelet på en RP i taget, en scen åt gången, vilket skapar ett karaktärsdrivet spel där den enskilda RP:n står i fokus. De parallella händelseförloppen skapar en berättelse med samma känsla som Slaktare små och andra romaner där handlingen skiftar fokus mellan olika huvudpersoner från kapitel till kapitel.
Varje spelare har en ”personlig SL”, som är spelaren som sitter mittemot vid spelbordet. Till höger sitter den spelare som kontrollerar den ”aktiva” spelarens skuggmakt, och kan ta över SLP-roller som är kopplade till denna. Spelaren till vänster ”blir över” (vi är fyra) och kan hoppa in och tillfälligt spela andra mindre SLP-roller om man så vill.
Skuggspelet passar perfekt som komplement till detta upplägg, och matar kampanjen med dramatik från den storpolitiska nivån.
Skissen nedan förklarar kanske tydligare hur det går till.
Så här långt är erfarenheterna mycket goda. Min upplevelse är att man får det bästa av två världar. Man har sin RP att spela och utveckla och man får samtidigt får sin SL-itch kliad – utan känslan att hela kampanjen vilar på ens axlar.
I de scener där man varken är spelare eller SL kan man roa sig med att hoppa in och spela sin skuggmakt eller någon mindre viktig SLP – eller bara luta sig tillbaka och njuta av de andras spel. Under dessa scener kan man också passa på att hämta kaffe eller klura på nästa scen.
Utmaningen är förstås att lyckas knyta samman de olika berättelsespåren så att det hela känns som en gemensam kampanj. Tanken är att våra RP:s vägar ska korsas framöver, då får man rubba lite på rollfördelningen.
Inspirationen till det hela kommer från indiespel som Polaris och Shock: Social Science Fiction. Den här formen av spel kommer att finnas med som en variant i regelboken, där det förklaras i lite mer detalj hur man gör.
Kommentarer
Kommentarer avstängda
Fantastiskt!
Detta välkomnar jag med öppna armar då jag och mina vänner ALDRIG kommer igång med vårt rollspelande.
Tyvärr är det så att ingen av oss har drivet att axla en SL roll, jag tror det handlar om att rollen som SL är ett stort ansvar som ingen riktigt vågar ta.
Men med denna idé kan det mycket väl vara så att vi får bollen att rulla och någon dag kanske en av oss kommer att ta på sig rollen som den ende SL!
Grymt jobbat Ligan, jag ser fram emot spelet och inte minst nästa blogg inlägg!
Ja, Polarismetoden att rotera spelledande är praktisk. Och den lämpar sig som ni säger väldigt bra när man har flera roller/historier som löper paralellt. Jag tror tex att den nu så populära bokserien kring A Game of Thrones hade gjort sig jättebra i den formen. Om Svavelvinter är tänkt att spelas på något liknande vis tror jag det blir en utmärkt matchning.
Traditionella uppsättningen med en SL och en grupp spelare leder rätt fort till mycket downtime om inte spelarna tvingar sina roller att gå hand i hand genom alla äventyren.
Om någon är oooerhört sugen på att testa spelformen på svenska så används den i Fenomenet, mitt bidrag till Meijers dogmautmaning från två år sedan, har man en användare på rollspel.nu går det att ladda ner genom http://www.rollspel.nu/forum/ubbthreads.php/ubb/download/Number/910/filename/fenomenet.pdf
Spännande, tack för tipset!
Och jo, jämförelsen med Game of Thrones är klockren, det är precis den typen av spel vi är ute efter – och faktiskt uppnår, så här långt!
Utmaningen vi har märkt är att undvika att de två spelare som inte är ”aktiva” tappar skärpan. En metod vi använder är att ta mindre SLP-roller, men det funkar inte i alla scener. Sen ska ju ”åskådarna” helst inte sitta tysta heller – det är fritt fram att kommentera och ställa frågor i ”de andras” scen.
Jag har märkt att spelare som är nya till spelformen har lite lättare för att bli delaktiga i andras scener om det finns ”regler” för det.
I Panty Explosion (/Perfect) så får ju andra spelare berätta hur det går när en spelare slår för att lyckas. Något som gör att det blir lättare att hänga med, eftersom man får någon sorts syfte (utöver att det är trevligt) att göra det..
I Zombie Cinema så kan varje konflikt påverka alla spelarna, oavsett om de var med i scenen eller ej. Det är också en sådan där grej som engagerar folk i scener även när deras roller inte är med.
I A Taste for Murder så röstar de inaktiva spelarna om vem som gestaltade bäst i varje scen, och den spelaren får bonustärningar på sina slag. Pudelspel, men det är iaf inte SL som avgör om du är bra, utan dina medspelare. 🙂
I Love in the Time of Seid dras de inaktiva spelarna in väldigt påtagligt, dels har det en mekanism där en spelare spelar något viktigt element för en annan rollperson, och har uppdraget att fylla på med världsbeskrivning inom det området. Och vidare har systemet ritualfraser som bjuder in alla spelarna att kommentera spelet i andras scener. Ritualfraserna är lätta att porta över till andra spel, om någon vill ha lite mer detaljer om dem, utan att behöva köpa det (billiga) spelet så diskuterar vi dem i avsnitt 4 av Nordnordost podcasten, http://www.nordnordost.se/?p=572 .
Jag inte hur stor bäring de lösningarna kan ha på Svavelvinter specifikt, men jag får säga att jag ser fram emot att få spela det i alla fall.
Spännande exempel, tack för det!
Det närmaste ”regler” som finns för de icke aktiva spelarna är två:
• Den spelare som styr den aktiva spelarens skuggmakt (sitter alltid till höger) får gestalta skuggmaktens underhuggare eller makten själv om han/hon är närvarande.
• En icke aktiv spelare som går in och tar en SLP-roll belönas med en ödestärning (spelets ”valuta”).
Större ingrepp än så kan vara kluriga, eftersom jag inte vill bryta upp spelets grundmekanik. Det är ju bara en variant av spel, inte normalmodellen. Men det kanske går att utveckla lite mer…
Ok, men då finns det ju ”regelstöd” för att göra det. Kul att höra. När spelarna väl har börjat att blanda sig i varandras scener så blir tröskeln för att göra det igen lägre.
på tal om svavelvinter..när ungefär är det tänkt att den släpps i mars? tänkte mest om man skulle lägga undan pengar eller om man kan komma över nästa lön =)
Det releasedatum vi har satt är 28 mars, så du hinner få din lön innan 🙂
it be nice =)
Halloj!
Ser spännande ut. MIn erfarenhet av dylika spelversioner är att när det fungerar bra så är det guld värt.
Tummen upp för blänkaren i senaste Fenix. Nu blev man än mer nällad inför Mars. Kul!
Roligt, tackar!
Konceptet verkar mycket spännande och nytänkande. Svenskt rollspel skulle behöva en fraktionerande tankesmedja som kläcker sådana här idéer oftare. Kul med satt släppdatum också. ”Tumme upp”
Finns det någon tanke kring hur lång varje scen bör vara? Ungefär hur långa scener spelar ni i er pågående kampanj? Ofta när vi spelar på klassiskt vis (med samlad spelgrupp) så har vi på förhand inget begrepp om sluttid utan brukar spela tills det känns lämpligt att avsluta. Med roterande spelledare borde kanske tiden regleras lite mer, så alla iaf hinner spela sin karaktär vid något tillfälle under spelmötet?
Vi reglerar det – just nu är det 15 minuter (med klocka, men snart får vi timglas), och när dessa ska gå är det dags att snabbt runda av – där kanske vi inte är perfekta ännu. Ett varv, dvs en scen för alla tar cirka 1,5 hr.
Precis! Glömde nämna det. Viktigt att hålla scenerna korta och rappa. Fick mitt timglas (med lila sand!) på posten i dag…