Vargmannen – ett smakprov ur rollspelet Svavelvinter
Bilden är ett smakprov (klicka på bilden för större format) ur det kommande rollspelet Svavelvinter, signerat Daniel Falck. Bilden föreställer Vargmannen, en av spelets tolv arketyper, näst intill färdiga rollpersoner som kan användas som de är eller tjäna som inspiration till egna karaktärer. Nedan följer texten om Vargmannen, som den ser ut i nuvarande utkast. Den innehåller en del regeltermer, fråga gärna om ni undrar något.
Livet brukade vara enkelt. Du jagade med flocken. Vulferveden var ditt hem. Du visste exakt vem som stod över dig i rang, vem som stod under. Onda Bettet var er ledare. Allt förändrades den dag du fick uppdraget att spionera på den pälslösa månhäxan Fundibéra från Gatves klippa. Hon fångade dig, förändrade dig med sina trollkonster. Du luktade som en människa. Flocken stötte ut dig, jagade dig ur skogen. Till människornas marker. Att mista flocken var som att få själen sliten ur kroppen. Du var en skugga, en gnyende stackare, strupen blottad för döden. Men i självömkans djupaste mörker fann du ny kraft. Du ska finna en ny flock, en ny ledare, någon att springa efter. Och en dag ska du tvinga häxan att häva förbannelsen hon lagt på dig.
Blod: Sten 3, Vind 1, Eld 3, Vatten 1.
Erfarenheter: 1) Lärde dig jaga i skuggan av Vulfervedens mörka stammar. 2) Besegrade en äldre rival i tvekamp om en hona. 3) Blev häxan Fundibéras slav och tjänare, men lyckades rymma.
Förmågor: Jaktmästare 1, Svärdskonst 1, Bärsärk 1.
Övertygelse: ”I flocken finns styrka och trygghet.”
Personligt mål: Att finna en ny flock att jaga med.
Förbannelse: Har svårt för människornas språk och sociala regler.
Ägodelar: Svärd, spjut, ränsel, trofé från dödad fiende.
Skuggmakt: Häxan Fundibéra.
Om du inte visste det så har Erik Granströms roman Slaktare Små, del två i sviten om den femte konfluxen, skickats till förlaget efter en sista redigeringsrunda så håll tummarna för att den finns i bokhandeln någon gång i höst.
Läs mer på Eriks blogg: och förlaget Coltsos webbsida.
Kommentarer
Kommentarer avstängda
Det här är ju så snyggt att man nästan blir tårögd…
Mycket vackert! Man blir rörd och skakad.
Ojojoj, vilken snygg illustration! Nu ser jag fram emot spelet ännu mer 🙂
Herrejösses vad snyggt! Dessutom är texten riktigt bra och stämningsfull. Ser fram emot de övriga elva arketyperna. 😀
Jag är kluven…
+ Daniel Falck kan verkligen teckna. Gillar verkligen bilden som sådan och det lovar gott inför spelets grafiska kvalitéer.
– Detta är inte den bild som målas fram av halvfolken i Eriks böcker. Där är halvfolken huvudsakligen humanoider men med tydliga drag av sin andra natur. Detta är dock en varg på två ben, huvudet saknar ju helt drag av människa.
Bara nu inte träskfolket ser ut som ankor…
Hm, jag har nog uppfattat beskrivningen av halvfolken som mer öppen för tolkning? Och att graden av mänsklighet/djuriskhet varierar från individ till individ?
Det kan också nämnas att Erik är med och skriver bildbeskrivningar samt godkänner alla illustrationer så att de stämmer överens med böckerna.
Som sagt är illustrationen oerhört bra. Jag har dock förståelse för Roneys synpunkt och tänker mig nog själv vargmännen med mer mänskliga drag än på bilden. Tomas har emellertid också rätt i att tolkningar kan skifta och att graden av mänsklighet kan variera. I böckerna gäller att vargmännen inte är en egen art utan en ras av människor liksom träskmän och tolgulder. Arten människa är alltså mer varierad än i vår värld. En individs fysionomi kan dessutom ändras under hennes levnad om betingelserna ändras. Det gäller också vargmän som alltså kan se ut på många sätt. Det är med andra ord inte direkt fråga om rätt eller fel.
Jag talade ju självklart utifrån den bild av halvfolken som JAG fått under min läsning av Svavelvinter och utkast till Slaktare små. Jag hade just bilden av att det var just människor med drag av något annat, och jag såg just inget mänskligt i den varelse som bilden visar utöver att den har framåtvända tummar och verkar vara tvåbent.
Tyckte det var intressant det som Erik skrev om att fysionomin kan ändras utifrån hur individen lever. Då skulle ju detta kunna vara en bild av en vargman som förlorat det mesta av sitt mänskliga sinne då den kanske levt frånskild människor hela sitt liv och snarare levt som en varg.
Jag är, och har i 25 år varit, ett stort fan och hyst ett stort intresse för Eriks värld och jag ser fram emot rollspelet med stora förhoppningar då jag sett stora delar av materialet och även deltagit i fluff-skrivandet. Jag är övertygad om att slutprodukten kommer att vara något av det bästa som släppts i Sverige, men samtidigt tänker jag berätta när något inte stämmer med min bild av Trakorien… sen kanske ingen håller med eller bryr sig.
Sen var min slutkläm i förra inlägget ett försök till humoristiskt avslut om nu någon missade det.
Självklart bryr vi oss, inte bara för att du är en av spelets skribenter men extra mycket därför. Och precis som du är jag övertygad om att det här kommer att bli kanonbra!
Halvfolken är en väldigt intressant del av Trakorien tycker jag, eftersom de (liksom mycket annat) så tydligt skiljer världen från klassisk Tolkienfantasy. Det tror jag också bidrar till att tolkningen av dem och synen på dem skiljer sig mellan olika läsare.
Precis Tomas, halvfolken är ju viktiga då de är något helt annat än alver osv. Min direkta känsla när jag såg bilden var ”Wow, vilken detaljrikedom och djup i det svartvita, detta blir ett snyggt spel.” Men när jag sen började tänka efter så är det mer gamla EDD vargmän som jag tänker på när jag ser denna bild vilket då leder oss tillbaka till liknelsen med tex Tolkiens värld där det finns en mängd olika och separata raser. Jag ser helt enkelt en helt annan ras än människa när jag ser denna bild vilket inte är meningen väl?
Är det fler tecknare till rollspelet eller kan vi förvänta oss denna höga kvalité på alla illustrationer? Eller kanske tom flera kanonillustratörer?
Fan vad jag vill ha den färdiga produkten i min hand nuuuu! Sluta sitt här och kommentera min personlig oro över detaljer – jobba på spelet istället!
Okej, då fortsätter jag i en annan riktning. Jag tycker att texten är mycket bra. Den påminner en del om texterna i Burning Wheels monsterbok (Monster Burner?). Kärnfullt, konceptuellt tydligt och genrespecifikt. Jag har sällan sett ett personkoncept så tydligt och bra i ett svenskt rollspel (det brukar vara luddigare, sämre och mer mångordigt). Gissar att det är Tomas som har skrivit.
Håller med dig Petter. Det är kort, rakt men utan att begränsa.
Tack för det! 🙂
@Roney: Daniel håller just nu på med illustrationerna till Arketyperna. Samtidigt jobbar Magnus Fallgren (http://www.magnusfallgren.com/) med helsidesillustrationer. Vi hoppas att kunna visa något av honom inom en snar framtid!
Kort och kärnfullt, väl illustrerat.
Hoppas dock att de förbaskade ankorna förkortats till noll och intet. Är det så?
Ankor? Vilka ankor?
Du kan vara lugn, ankorna är borta. 🙂